Hoppa till huvudinnehåll Hoppa till sidfot

Handtvätt är obligatoriskt men omöjligt – Missionssällskapet hjälpte 24 skolor i Tanzania

Högstadieelever tvättar händerna vid en av de tre handtvättstationer som Missionssällskapet donerade till skolan i Shishton. Bild Davis Mramba.

I Tanzania har 24 skolor fått handtvättsstationer med stöd från Finska Missionssällskapet. Skolorna startade igen i juli efter vårens coronapaus.

Missionssällskapet donerade handtvättstationer till 21 statligt ägda- och tre skolor som drivs av lutherska kyrkan. Samtliga är högstadieskolor med sammanlagt ca 12 000 elever. Ngongongare högstadieskola i norra Tanzania har drygt 600 elever.

–Innevarande termin är tung, men vi gör vårt bästa, suckar Sophia Waryoba, rektor för högstadiet i Ngongongare.

Hälsoministeriet gav noggranna instruktioner åt skolorna då de startade igen efter den tre och en halv månad långa coronapausen. Det är obligatoriskt att bära ansiktsmask i läroanstalterna och alla måste tvätta händerna med rinnande vatten och tvål många gånger om dagen.

Det är obligatoriskt för eleverna att bära ansiktsmask även i Ngongongare högstadieskola. Bild Katri Niiranen-Kilasi.

–Det saknas pengar i skolornas budgetar för att inrätta handtvättstationer, berättar rektor Sophia Waryoba.

Hon gläds åt att lärarna och eleverna i hennes skola har möjlighet till handtvätt under skoldagen, tack vare stödet från Missionssällskapet.

Tillgången på vatten och tvål oroar

Handtvättstationerna byggdes av fångar i Arusha och finansierades med hjälp av inbesparingar från kurser som ställts in till följd av coronan. Missionssällskapet och universitetet i Makumira utvecklar tillsammans lärarutbildningen som bekostas med Finska statens utvecklingssamarbetsmedel. Högstadieskolan i Ngongongare är en av de skolor som deltar i projektet.

Rektor Waryoba leder Ngongongare högstadieskola med 600 elever. Bild Katri Niiranen-Kilasi.

–Vi är fortfarande rädda för coronan och vet inte om barnen bär på viruset. Ständig handtvätt kräver vatten. Nu är vi beroende av en osäker tillgång på kranvatten. Räcker vattnet till? Tvålåtgången är också väldigt stor.

Skoluppgifter skickades till föräldrarnas telefoner

Tanzanias premiärminister meddelade om skolstängningen den 17 mars. Skolorna stängdes direkt samma dag utan varsel. Skolorna gavs ingen tid för förberedelser och utbildningsministeriet hade inte gjort upp några planer för distansundervisning. Internetuppkoppling som behövs för distansstudier saknas i hemmen och skolorna. Senare kom den statliga rundradion igång med att sända skolprogram via radio och television.

–I april började vi planera undervisningen. Vi grundade en Whatsapp-grupp för avgångselevernas föräldrar och skickade uppgifter till eleverna via den. Endast hälften av eleverna fick uppgifter via denna kanal, eftersom alla föräldrar inte har smarttelefon. Resten av föräldrarna fick uppgifterna via textmeddelanden. På så sätt nådde vi ca 90 procent av alla elever i avgångsklassen. De lämnade in sina uppgifter via Whatsapp eller förde läxorna till skolan med föräldrarnas hjälp, berättar Waryoba.

Att barnen är hemma är en ny situation för familjerna

Då coronasituationen lättade i maj–juni, började lärarna ge uppgifter också till eleverna i de lägre klasserna. De duplicerades i skolan och delades ut till pappershandlarna, dit föräldrarna kunde gå för att kopiera uppgifterna till sina barn.

–Föräldrarna lämnade in barnens skoluppgifter till skolan på fredagarna. Och lärarna rättade hemuppgifterna. Vi fick systemet att fungera under tre veckor i juni innan skolorna startade igen. Ungefär 70 procent av våra elever gjorde skoluppgifter, konstaterar Waryoba.

–Vi kan vara nöjda med att vi fick åtminstone detta gjort. Föräldrarna började redan fråga när vi har för avsikt att starta skolan igen. Barnen vistades långa dagar hemma, vilket var en ny situation för familjerna.

Skoldagarna kan vara upp till tio timmar långa

I Tanzania har man inte prutat på lärandemålen; barnen ska lära sig samma saker som under ett vanligt skolår. Undervisningsministeriet har bestämt att skoldagen ska vara två timmar längre än normalt. På detta sätt vill man kompensera den förlorade studietiden. Skoldagarna förlängs till upp till tio timmar, och eleverna kommer hem trötta först då mörkret faller.

Staten bekostar inte skolbespisningen. Endast de barn vars föräldrar betalar för skolmaten kan äta i skolan.

–Två tredjedelar av våra elever, ca 400 barn, deltar i skolbespisningen. Vi försöker få föräldrana hatt förstå att det skulle vara viktigt att betala för skollunchen, säger Sophia Waryoba.

Klassen är full av liv

Skolarbetet i Ngongongare högstadieskola håller på att återgå till det normala. Engelskläraren för högstadiets andra klass har ordnat en debatt för sina elever. Eleverna har valt ämnet för debatten: utbildning är viktigare än pengar. De är entusiastiska över ämnet.

Argumenten för och emot studsar runt i klassen, man skrattar åt finurliga ordval och applåderar, de som kommer med lyckade yttranden belönas med skrattsalvor. Under tredje årskursens geografilektion grupparbetar eleverna kring hur man omvandlar tabelldata till diagram.

Vilken betydelse får coronaåret i högstadieelevernas livsberättelse? Rektorn ser till att det finns vatten och tvål, engelskläraren får eleverna att skratta, geografiläraren lär ut hur man förvandlar data till diagram. Vi lever i en påfrestande tid, men de små dagliga gärningarna för livet framåt.

Text Katri Niiranen-Kilasi

Finska Missionssällskapets anställda i Tanzania, Katri Niiranen-Kilasi, besökte Ngongongare högstadieskola i juli. Hon arbetar med skolutveckling som rådgivare inom PITA -projektet.